Boom en bumerang

Bumerangen är tillbaka i dubbel bemärkelse. Se tidigare inlägg så förstår ni ena halvan i alla fall. Den andra halvan av bumerangen började med ett försiktigt hej på msn förra veckan. Det fick mitt hjärta att slå ett par extraslag. Boom en explosion i både hjärtat och hjärnan. Rösten och dialekten tänder något varmt inom mig. Men här skyndar jag långsamt. Just nu kommer jag att sätta mig själv i fokus.
Den som påstår sig vilja börja om på nytt har mycket att bevisa. Dessutom verkar han vara på väg att flytta från Sverige. Jag har en gång blivit svedd av elden så jag passar mig noga. Men samtidigt finns viljan att leva ett liv tillsammans med den som verkligen älskar mig för den och vad jag är. Vi får se om han är beredd.
Samt att jag har en man som jag träffat några gånger, men han vill inte ingå i ett förhållande. Man kan inte både ha och äta kakan samtidigt. Lösa förbindelser har aldrig intresserat mig. Där förlorar jag ingenting, det är motparten som gör.  
Det jag har förlorat är tid, tid som har kunnat användas bättre än till sårad stolthet, förtvivlan och tårar. Jag har satt mig i sinnet på att inte hamna där igen. Egoist, javisst! Men varför skulle jag inte? Så med blicken riktad framåt och fortfarande stolt knogar jag vidare här i livet. Samt i morgon är en annan dag. Ta vara på dagen som om den är den sista i ditt liv.
    

Jag har försökt lista mig på bloggtoppen men det verkar omöjligt

Fragment av ett liv

Då var man igång med bloggandet igen. Tankar och funderingar finns fortfarande i mitt huvud förståss.
Men jag har vänt blad här i livet. Därför la jag ner den förra bloggen. Nu börjar jag om på nytt.
Meningen är att allt ska bli till det bättre. Men det är något som man aldrig kan garantera. Det är sådant som visar sig med tiden. Man ska inte göra backspegeln större än framrutan. Därför har jag bestämt mig för att släppa det som varit.
Mina vänner kommer jag aldrig att lämna. Både bra och dåliga minnen kommer naturligtvis att följa mig på färden dessutom. De ska jag se tillbaka på, ibland kommer jag att fälla en tår, men det finns också saker att le åt. Le åt världen och den ler tillbaka. Det är jag förvisso inte så säker på. Likaså att det blir vad man gör det till stämmer inte alla gånger.
Jag har varit i de djupaste dalarna, i nattsvarta nätter, skådat djävulen i ögonen, utan att haft en tanke på att vilja hamna där. Det kallas för olyckliga omständigheter. Men på något sätt har jag av egen kraft lyckats vända det negativa, tagit nya tag och kommit upp till ytan igen.
Jag har aldrig tagit till droger eller alkohol för att döva smärtan från misshandel och svek. Min enda drog här i livet är mina cigaretter. De har jag försökt lägga ner, och gjorde det ett tag. Men när jag inte får någon belöning för mödan, så trillade jag tillbaka. Sånt är livet. Livet utanför datan springer också vidare. Det är bäst att haka på, men jag gör som bumerangen. Jag kommer tillbaka