Bumerangen är tillbaka i dubbel bemärkelse. Se tidigare inlägg så förstår ni ena halvan i alla fall. Den andra halvan av bumerangen började med ett försiktigt hej på msn förra veckan. Det fick mitt hjärta att slå ett par extraslag. Boom en explosion i både hjärtat och hjärnan. Rösten och dialekten tänder något varmt inom mig. Men här skyndar jag långsamt. Just nu kommer jag att sätta mig själv i fokus.
Den som påstår sig vilja börja om på nytt har mycket att bevisa. Dessutom verkar han vara på väg att flytta från Sverige. Jag har en gång blivit svedd av elden så jag passar mig noga. Men samtidigt finns viljan att leva ett liv tillsammans med den som verkligen älskar mig för den och vad jag är. Vi får se om han är beredd.
Samt att jag har en man som jag träffat några gånger, men han vill inte ingå i ett förhållande. Man kan inte både ha och äta kakan samtidigt. Lösa förbindelser har aldrig intresserat mig. Där förlorar jag ingenting, det är motparten som gör.
Det jag har förlorat är tid, tid som har kunnat användas bättre än till sårad stolthet, förtvivlan och tårar. Jag har satt mig i sinnet på att inte hamna där igen. Egoist, javisst! Men varför skulle jag inte? Så med blicken riktad framåt och fortfarande stolt knogar jag vidare här i livet. Samt i morgon är en annan dag. Ta vara på dagen som om den är den sista i ditt liv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar