Jag hade verkligen sett fram mot den här dagen. Det är så sällan jag får sova på morgonen. Men vad händer? Jo, någon j-a granne idkar snickeriverkstad i sin lägenhet kl 8!!! Ursäkta men det är väl själva f *n.
Jag kliver upp skitsur skrikandes - "att nu är jag oppe, så nu kan ni lägga ner". Mycket riktigt, det blir knäpptyst när grannen väl hör att NU är hon uppe. Efter två muggar kaffe och en cigarett, kollar jag till FB. Där hade inte hänt mycket sen igår kväll.
Nu sitter jag här och försöker lista denna blogg på Blogtoppen. Det har jag försökt göra 3! gånger. Jag hade varit på bättre humör, tror jag, om jag hade klivit ur sängen kl 4 som vanligt och åkt till jobbet.
Törs man blicka framåt till kommande helg, som också är ledig, ovanligt. Jag kanske ska titta uppåt mot min arbetsledare (den högste på rangskalan) och be en stilla bön om tystnad och bortresta grannar på lördag.
Men vad hjälper böner? så många som jag har bett i mitt liv. Förvisso lever jag och mina vuxna barn har nått framgång här i livet.
Det jag verkligen ville ha lyser fortfarande med sin frånvaro. Men inte ens solen lyser idag. Så då kan jag fortfarande sura ett tag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar