Igår åkte vi till Eskilstuna för att köra offroad med chevan. Glad i hågen körde sonen ut i skogen på en ganska enkel bana. Ja, enkel?? hm den såg ut som en skogsmaskin plöjt fram.
Skillnaden på den och chevan är markfrigången. 700 m in i skogen satt vi ordentligt fast. En stubbe mitt i vägen hindrade fortsatt framfart. Efter mycket om och men kom vi så loss, envis som synden så försökte Marcus ta sig förbi. Men bilen är både för bred och för lång. Det fanns ingen annan väg ut ur skogen än den vi kom på. Alltså bara att lägga i backen och ta sig ut.
Lite knölig här och där i plåten var vi åter onroad. Sonen tyckte det var surt att få åka ner på motocrossbanan för att få köra överhuvudtaget. Men ack vad han bedrog sig, på första varvet satt han fast igen, men får hjälp att komma loss. Den banan var nog mer anpassad för hans älskling, bilen alltså. Men han är ju begåvad med två stycken. Flickvännen var också med, så även hon fick visa sina talanger bakom ratten. Jag blev djupt imponerad av henne eftersom hon inte ens har körkort.
Så lite kul var det trots allt. Men offroad är inget för mig. Det har jag sagt hela tiden, men jag måste ju prova innan jag kan uttala mig.
Jag åker hellre till Mantorp och tittar på dragracing. Där ser jag asfalten utan hinder. Farten, vrålande motorer, doften av nitro och brända gummidäck kan inte mätas med offroad.
Skogsluften kan jag andas ändå utan att försöka ta med mig bilen.
Så i sommar står jag åter lite vid sidan av the road men inte offroad och tittar onroad.
Skillnaden på den och chevan är markfrigången. 700 m in i skogen satt vi ordentligt fast. En stubbe mitt i vägen hindrade fortsatt framfart. Efter mycket om och men kom vi så loss, envis som synden så försökte Marcus ta sig förbi. Men bilen är både för bred och för lång. Det fanns ingen annan väg ut ur skogen än den vi kom på. Alltså bara att lägga i backen och ta sig ut.
Lite knölig här och där i plåten var vi åter onroad. Sonen tyckte det var surt att få åka ner på motocrossbanan för att få köra överhuvudtaget. Men ack vad han bedrog sig, på första varvet satt han fast igen, men får hjälp att komma loss. Den banan var nog mer anpassad för hans älskling, bilen alltså. Men han är ju begåvad med två stycken. Flickvännen var också med, så även hon fick visa sina talanger bakom ratten. Jag blev djupt imponerad av henne eftersom hon inte ens har körkort.
Så lite kul var det trots allt. Men offroad är inget för mig. Det har jag sagt hela tiden, men jag måste ju prova innan jag kan uttala mig.
Jag åker hellre till Mantorp och tittar på dragracing. Där ser jag asfalten utan hinder. Farten, vrålande motorer, doften av nitro och brända gummidäck kan inte mätas med offroad.
Skogsluften kan jag andas ändå utan att försöka ta med mig bilen.
Så i sommar står jag åter lite vid sidan av the road men inte offroad och tittar onroad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar